”Mycket talar för att vi inte kommer att kunna vara kvar där vi är nu,” säger Hans Lindholm Öjmyr, ny chef för Dansmuseet

Hans Lindholm Öjmyr är filosofie doktor i konstvetenskap och har skrivit en avhandling om scenografi på 1800-talet vid Kungliga Teatern/Operan. Hans har tidigare varit avdelningschef på Stadsmuseet och intendent på Nationalmuseum. Han anställdes vid Länsmuseet Gävleborg 2019 som länsantikvarie och tillträdde som chef vid Dansmuseet första september i år.

Varför lämnade du Länsmuseet i Gävle och hur kom det sig att du sökte dig till Dansmuseet?
Det hände en del politiskt tråkiga saker i Gävle i februari. Vi fick en ny ordförande i styrelsen som var sverigedemokrat vars åsikter om verksamheten jag inte delade. Efter en tid övergick han till att bli ledamot i styrelsen. Jag tyckte att situationen var mycket tråkig och började se mig om efter andra arbeten. Då dök möjligheten upp att söka chefsjobbet på Dansmuseet.

Jag hade arbetat i Gävle i fyra och ett halvt år och genomfört väldigt mycket förändringar. Jag var tillfreds med vad jag hade gjort och lämnade uppdraget med stolthet.

Var vill du lägga tonvikten i arbetet med Dansmuseet?
Jag har inget färdigt svar på den frågan än. När jag tittar på vad Dansmuseet har varit och är ser jag väldigt många olika museer med många olika inriktningar och olika storlek. Det har påverkats av vilka som har jobbat här och av var museet har legat.

Vi håller på med ett internt arbete där vi diskuterar igenom område efter område. Målet är att skriva fram det som jag vill ska bli Dansmuseet. Det som är min styrka är det publika arbetet med att få besökarna engagerade och glada.

Det finns väldigt olika önskemål bland Dansmuseets anhängare angående framtiden som jag tror är ett resultat av att museet har sett så olika ut i olika tider.

Framförallt vill jag göra museet mera populärt, lite gladare och festligare att lätta lite på allvaret. Mera dans och musik, jag vill gärna att besökarna själva ska dansa i någon form.

Du har tidigare varit intresserad av att arbeta med pedagogisk inriktning hur kommer du att utveckla den sidan nu?Alla frågor hänger ihop. Om vi börjar med utställningarna så vill jag att de ska vara mera upplevelsebaserade. Jag vill visa film på jättestora skärmar där man ser dans, hör musik och får berättelsen vilket gör att besökarna kan bli mera inkluderade.

Danskroki, som redan finns, vill jag utöka. Den är extremt populär och alltid utsåld. Vi har babydans som också är populär. Vi har haft ”Danceoke” där man står tätt ihop, tittar på dansfilmer i olika stilar härmar och dansar med. Det vill jag göra igen för att det är kul och bejakar dans och rörelse.

Vi ska också erbjuda en mer allvarlig sida med utställningar, visningar och föreläsningar.

Hur ser ekonomin ut ni har nyligen sänkt entréavgiften?
Det var mitt första beslut som chef. Vi behöver flera besökare, då ska man inte ha högst museiavgift i Stockholm. I första hand vill vi att besökarna köper årskort för 150 kronor då får man också rabatt i butiken och i bistron. Ekonomin är svajig men man ska inte snåla sig ur krisen.

Dansmuseet består av två stiftelser som är väldigt sammanflätade. Statsbidraget till Dansmuseet har stått still väldigt länge samtidigt som priserna och hyran har ökat.

Vi har även mera forskningsinriktade medel som vi kan söka ur Rolf de Mare’s minnesfond. Nu använder vi de medlen till digitaliseringsprojektet som är under utveckling.

Framtiden är oviss, mycket talar för att vi inte kommer att kunna vara kvar där vi är nu.

Tycker du att det nuvarande läget på Drottninggatan är bra?
Nej, egentligen inte. Det är fina lokaler och ligger centralt. Men vi försvinner bland alla kontor, godisaffärer och souvenirshopar.

Vad gäller lokalerna har vi den stora bankhallen. Efter utställningen som pågår fram till våren kommer vi att tömma den. Vi planerar att ha mera publika aktiviteter där och eventuellt hyra ut och kanske tjäna lite pengar.

Om du får önska dig var museet ska ligga i framtiden var hamnar det då?
Jag tänker mig en ny urban miljö som Norra Djurgårdsstaden. Ett område där det finns mycket folk, kultur, kaféer, promenadstråk och som är barnvänligt.

Slakthusområdet skulle också kunna vara ett alternativ om tio-femton år eller Liljeholmen. Det måste finnas liv och rörelse runt omkring.

Vad har ni för samarbeten med andra museer?
Vi har ett samarbete med Scenkonstmuseet där man får gå på båda museerna för en entrébiljett. Det är det museum som ligger närmast vår verksamhet så det känns troligt att det kan bli samarbeten i framtiden.

Vi har träffat Carina Ari stiftelserna och inlett ett samtal med dem om eventuella samarbeten eftersom vi har angränsande verksamheter när det gäller arkiv och bibliotek.

Tror du att gratis entré till museer skulle locka flera besökare?
Det gör det definitivt. Men vi behöver intäkter och det ger entréavgifterna. I stort tycker jag att det är bra med fri entré men det har både för och nackdelar.

Kan man tänka sig att man bara tar betalt för en del specifika utställningar som en del museer har gjort när entrén varit fri?
Är man ett stort museum är det möjligt. Man behöver lokaler som är praktiska att dela upp.

Hur arbetar ni med marknadsföring?
Där finns det enormt mycket att göra. Man måste vara aktiv på sociala medier där alla är idag. Just nu filmar vi dansare som framför olika stilar. Det ska vi använda oss av digitalt i vår marknadsföring. Vi arbetar också med att ta fram en logotyp för hur vi ska skriva Dansmuseet.

Var har du för visioner för framtiden vad önskar du för museet?
Rolf de Maré och Svenska Baletten är fantastiskt och viktigt men det är en hörna av verksamheten. Det finns så enormt mycket annat som vi måste ta in för att göra det spännande för besökarna.

Man ska känna lust när man kommer till museet, bli intresserad av dans och danskonst.

Vi måste visa mer dans från hela världen och mer samtida dans. Man ska kunna ta del av både historien och nutiden. Museet ska erbjuda en bred kunskapsbas och dokumentation.

Jag tänker mig att det ska finnas en mötesplats och en sorts experimentell scen för olika stilar av dans och danskonst. Där ska man kunna träffas och interagera med varandra både fysiskt och genom till exempel konferenser. Att skapa en möjlighet för undersökande dans och också visa dansföreställningar.

Att ge besökarna en möjlighet att uppleva och komma närmare dansen genom sitt eget dansande och att väcka nyfikenhet för att lära om dans.

Det är viktigt att arbeta mycket med barn och rörelse för att skapa möjligheter för dem att upptäcka hur kul det är att dansa.

Hur ser ditt dansande ut och vad tycker du om den sceniska dansen?
Jag tycker mycket om att dansa. Jag gick en kurs i folkdans när jag var barn. Jag skulle väldigt gärna vilja gå en kurs i salsa, det är så läckert. Tråkigt nog bröt jag foten i våras så dansen får pausa ett tag.

Barockdans tycker jag är lite knäppt och kul. Klassisk Balett tycker jag mycket om. Det är lite konstigt men underbart, en sagovärld som man dras in i och tekniken är imponerande.

Jag kan inte säga att jag tycker om all dans men jag kan se vad som helst och ibland fascineras av något oväntat och okänt.

Margareta Lidström
Stockholm