Erik Näslund går samvetsgrant igenom alla fakta rörande Svenska Baletten, Rolfs konstsamlande och grundandet i Paris av Archive Internationale de la Danse, AID, det första museet och forskningsinstitutet för dans i världen  - embryot till dagens Dansmuseum i Stockholm, öppnat i Operahuset 1953, sedan Rolf flyttat hem till Sverige och tagit med sig en stor del av sina samlingar.

Lika ingående skildrar Näslund de Marés privatliv. De många resorna runt hela jorden, hans privata umgänge som innefattade konstnärer som Picasso, Leger, Bonnard, Cocteau och Satie och internationella berömdheter som Isadora Duncan, Rudolf Valentino och Gloria Swanson.

Mormor och morfar var greveparet von Hallwyl, urtypen för en förening av pengar och börd. Fadern Henrik de Maré var av bruksägarsläkt från Småland med rötter i den franska adeln. Han var militär och tjänstgjorde som kammarherre snasre hovmarskalk hos Prins Carl.

Då föräldrarna skildes och modern så småningom gifte om sig med Rolfs informator Johnny Roosval, blev det stor skandal. Föräldrarna uteslöt dottern ur familjegemenskapen. Rolf bidrog senare till en försoning mellan modern och hennes familj.

Rolf bodde under uppväxten tidvis hos fadern och tidvis i det von Hallwylska palatset. Där lärde han sig uppskatta samlandets konst, något som mormor behärskade till fulländning. Bland annat fick Rolf göra den i tre tjocka halvfranska band inbundna katalogen över hennes samlingar.

Med Dardel som rådgivare påbörjade Rolf de Maré sin stora konstsamling. Han köpte, förutom ett stort antal Dardel, konst av alla deras vänner och bekantskaper i Paris. De gjorde också en resa till Spanien där de såg och förvärvade målningar av El Greco – vilka senare visat sig ej vara av konstnären själv, utan av hans skola eller kopior.

I Paris upplevde de Maré även den stora succé som tillkommit Serge Diaghilev och hans Ballet Russes. Detta inspirerade honom till tankar om en egen skandinavisk balettrupp, som kunde visa upp nordisk konst i moderna former.

Första världskriget gjorde att planerna fick vänta och när de återupptogs efter kriget hade Rolf funnit en ny älskare i den unge dansaren Jean Börlin från Härnösand. Han hade utbildats vid Kungliga Operan och upptäckts av Michel Fokine som gästspelade i Stockholm och fick överta flera av hans roller när gästspelen var över.

de Maré bekostade Börlins vidareutbildning och när Svenska Baletten bildades blev Börlin dess konstnärlige ledare och koreograf. Rolf tog själv stor del i arbetet med baletten och var långt mer än finansiär. Tillsammans byggde de upp en helt nyskapande repertoar, som saknar motstycke i danshistorien och påverkat scenkonsten under hela nittonhundratalet.

Att de Maré rensat Stockholmsoperan på talangfulla dansare och tagit dem till Paris sågs ej med goda ögon i Stockholm. Detta och rykten om hans utsvävande liv med unga älskare i Paris åstadkom många negativa skriverier och utmynnade i en ren hatkampanj i den högerextrema skvallertidningen Fäderneslandet.

Boken, som utkommit på Langensskiölds förlag är mycket rikt illustrerad och innehåller ett oräkneligt flöde av information och fakta. Bildredaktör har varit Johan Rosell och Lars Fuhre har verkat som formgivare. Se även Cap & Design 9/08 hur produktionen av verket gick till.

Anders Jörlén
21 dec 2008