“The World of Neumeier”
– John Neumeier tackar för sig med en självbiografi i dans

Dansportalen har sett “The World of Neumeier”. En galaföreställning om John Neumeiers 50 år som koreograf. Galan gästade Tivolis konsertsal i Köpenhamn den 16-18 maj. En tre timmar lång och välkomponerad dansupplevelse.

"The World of John Neumeier" är en självbiografiskt inspirerad balettgala, av och med John Neumeier, koreograf och konstnärlig ledare för Hamburgbaletten sedan 1996. Nyckelscener och utdrag ur hans koreografiska ymnighetshorn framförs i ett väl trollbundet pärlband där juveler som hans ikoniska "Nötknäpparen", "Nijinsky", "Kameliadamen" och "Gustav Mahlers 3e Symfoni" givetvis finns med. "The World of John Neumeier" är Neumeiers officiella avsked och tack som firad koreograf efter 50 år i dansens tjänst. I år fyller han 85 år. Det är också en enastående hyllning till en av världens ledande danskonstnärer och fanbärare för denna eteriska konstform.

Allt började med föräldrarna som publik i soffan
Kvällen inleds personligen av John Neumeier. I vita jeans, vit skjorta och svarta accessoarer intar han scenen och berättar fritt hur Bernsteins och Gershwins musik tidigt väckte hans danslust hemma i vardagsrummet i Milwaukee, Wisconsin. "Jag kände mig tidigt dragen till dansen, jag kan inte förklara varför. Det låter nästan kitschigt, men det är sant," säger John.

När orkesterns solopianist Michal Bialk slår an tonen och Hamburgbalettens ensemble släpper loss i kostymer designade av Giorgio Armani har publiken redan fångats – vi riktigt känner hur möblerna flyger när John, nu porträtterad av en av dansarna, far runt i sitt barndomshem.

”My world is dance”
Resan fortsätter med utdrag ur Neumeiers tolkningar av klassikerna Nötknäpparen och Romeo och Julia – hans första helaftonsbaletter från tiden som balettchef i Frankfurt. Julia dansas av Neumeiers senaste fynd, blott 16-åriga Azul Ardizzone.

Den koreografiska exposén sträcker sig från 1971 till 2023 och bygger på kända litterära och musikaliska mästerverk. Till fördel för galans dramaturgi väljer John klokt att inte slaviskt följa den kronologiska ordningen. Så här sprängs nu ett stycke in, skapat under pandemins lock down, 2020. ”Ghost light” är den ensamt lysande lampa, på en i övrigt mörklagd scen, som säger ”Not to be used!” John menar att lampan lyser tills Gud eller någon annan – han själv? återvänder. Stycket framförs med fin känsla i varje steg och rörelse.

Ett avsnitt från Neumeiers kända tolkning av Othello tycks tilltala publiken, och dansarna Anna Laudere och Jason Reilly (gäst), gör verkligen vad de kan. Men jag är inte helt såld, kanske för att Arvo Pärts vackra musik just här är lite väl ensidigt repetitiv. Däremot riskerar det innehållsrika galaprogrammet aldrig att bli en lång nummerrevy. Neumeier glider sömlöst i och ur avsnitten, binder ihop skeendet, ibland med några ord ur hjärtat, ibland som alter ego dansare. Det skapas heller inga longörer av entréer och sortier för applådtack som bryter magin.

Första delen avslutas med en riktig energikick när lilla Madoka Sugai tillsammans med Christopher Evans och ensemblen ”jazzar loss” till Bachs "Juloratoriet I-VI".

Andra delen inleds lika starkt
Under alla år har John Neumeier hyst den största respekt för tidigare konstnärer. Exempelvis har Shakespeare gett stoff till många av Neumeiers verk. En annan viktig inspiratör såsom dansare, tänkare, målare och koreograf är Vaslav Nijinsky. Neumeier lär ha samlat mycket material kring den legendariske dansaren Vaslav Nijinskys tragiska och dramatiska liv. Så självklart får vi njuta ett avsnitt ur signaturverket Nijinsky där hela ensemblen återigen visar sina styrkor och kvaliteter.

Mina förväntningar inför att för första gången se ett pas de deux ur Kameliadamen är höga. Just denna dag blir det dock lite för mycket tyg, tyll och hår. Det stör upplevelsen och gör framförandet lite stelt.

”Dans är aldrig bara teknik och rörelser”
Orden är Neumeiers, vilka vi är många som kan intyga och visuellt bevis ges i en hyllning till Neumeiers ”old friend” Maurice Bejart då han fyllde 70 år. ”Opus 100 – for Maurice” är ett pas de deux mellan dessa två giganter, dansat med stor känsla av 46 år fyllda Alexandre Riabko och Edvin Revazov till Simon & Garfunkels odödliga ”Bridge over troubled water”.

Dans kan verkligen uttrycka allt. Och det kommer mera.

Crescendot har bara börjat
De fyra sista numren är likt ett växande fyrverkeri där varje pjäs blir en utsökt pralin som får sinnena att triumfera. Först ut i denna fyrklöver kommer en av mina personliga höjdpunkter. Ett utdrag ur "Anna Karenina” dansas med samma stilrena elegans som finns i titelrollens diskret lyxiga klänning med halterneck och släp – skapad av Albert Kriemler på A-K-R-I-S för att komplettera Annas kropp och uttrycka hennes starka individualitet.

Innan vi hinner blinka står Neumeier åter på scenen. Han berättar om dansares hårda arbete och dagliga slit. ”Men”,säger han ”…dans kan också vara en inre känsla som övervinner allt” och skickar ut en retorisk fråga till publiken: ”Säg den känsla som inte går att uttryck med rörelser?” I samma sekund som orden lämnar Neumeiers läppar vet alla som en gång dansat vad han menar.

Den som till äventyrs inte hänger med får det nu klart beskrivet i utdraget från ”Beethoven Project II”. Det är lekfullt. Det är busigt. Och helt crazy. I ren och skär glädje glider härliga Madoka Sugai över golvet i tåskor – här behövs inga strumplästen, likt en street dancer. Klassiska pas blandas med modern off-balance, golvrullningar, folkloristiska hoppsasteg i långdans, irländsk riverdance, stepp, showdance, ekvilibristiska lyft, galna hopp... Någon bläddrar i en bok. Äter en banan. Det är fart. Det är fläkt. Och framför allt är det så lustfyllt att känslorna håller på att bubbla … Men precis då får vi ännu en skön konstpaus att hämta andan till. Ensemblen och gästande Alina Cojocaru och Edvin Revazov framför ett vackert avsnitt till tonerna av mäktiga ”Mahlers 3e Symfoni”, ett av Neumeiers verk som idag ingår i repertoaren hos många ledande balettkompanier.

”Min värld är dans”
Innan allt till slut exploderar i finalnumret "Bernstein Dances" knyter John Neumeier ihop sin koreografiska säck med orden: ”My World is Dance”. Och vi tror honom. Neumeier vet onekligen sin betydelse under fem decennier i dansvärlden och att han för alltid kommer vara ett aktat namn inskrivet i historien.

Epilog
När de sista tonerna klingat ut står publiken redan upp, rusar fram mot scenen som på en rockkonsert, applåderar, ropar, visslar, fotar, instagrammar – alla vill ha mer! John Neumeier har smaken att sluta när det är som bäst.

Det är med tacksamhet vi lämnar Tivolis konsertsal. Före föreställningen har vi fått en visning av Tivolis Pantomimteater som varje sommar ger 300 dansföreställningar och i år fyller 150 år. Det firas bl a med en ny ridå i design av tidigare Drottning Margrethe.

Tivolis balettchef Peter Bo Bendixen som även basar för Tivolis balettskola med 500 elever, har planerat i sex år för att få Neumeiers gala till Tivoli. Tur är att relationerna är starka. Köpenhamn har länge fascinerat Neumeier med sin lokala charm, kulturella rikedom och inte minst stolta balettradition. Många av Neuimeiers verk har varit en del av repertoaren för Den Kongelige Ballet, varav flera skapats speciellt för kompaniet. Det finns också en stark relation till Tivoli Balletteater och balettchef Peter Bo Bendixen genom Hamburgs ungdomskompani som framträtt många gånger på Tivoli. Allt detta har lett till att dansälskare nu kunnat vallfärdat till Köpenhamn för att få uppleva Neumeiers konstnärliga gärning och personliga liv. Den 14-18 augusti gästar New York City Ballet Tivolis Konsertsal.

Helene Friberg
Köpenhamn

The world of John Neuimeier
Koreografi och värd: John Neumeier

Med Hamburg Ballet och gäster
Dansare vid matinéföreställningen 18 maj

Candide Overture, ur "Bernstein Dances"
Xue Lin ­– Christopher Evans

Greta Jörgens – Jacopo Bellussi

Ana Torrequebrada – Karen Azatyan

Corps de Ballet

I Got Rhythm, ur "Shall we dance?"
Ida Praetorius – Alexandr Trusch

Corps de Ballet

Utdrag ur "Nötknäpparen"
Olivia Betteridge, Matias Oberlin, Xue Lin, Alessandro Frola

Corps de Ballet

Utdrag ur "Döden i Venedig"
Christopher Evans, Silvia Azzoni, Alexandre Riabko

Utdrag ur "Ghost Light"
Madoka Sugai – Nicolas Gläsmann

Corps de Ballet

Utdrag ur "Romeo och Julia"
Azul Ardizzone – Louis Musin

Utdrag ur "Othello"
Anna Laudere – Jason Reilly (gäst)

Utdrag ur "Juloratoriet I-VI"
Madoka Sugai, Christopher Evans

Corps de Ballet

Utdrag ur "Nijinsky"
Alexander Trusch, Louis Musin, Ida Stempelmann, Christopher Evans

Corps de Ballet

Utdrag ur "Kameliadamen"
Ida Praetorius, Jacopo Bellussi

Opus 100 – for Maurice
Alexandre Riabko, Edvin Revazov

Utdrag ur "Anna Karenina"
Anna Laudere, Jacopo Bellussi, Emilie Mazon, Emiliano Torres, Karen Azatyan

Utdrag ur "Beethoven Project II"
Madoka Sugai – Alexandr Trusch

Corps de Ballet

Utdrag ur "Mahlers 3e Symfoni"
Alina Cojocaru (gäst) – Edvin Revazov

Corps de Ballet

Utdrag ur "Bernstein Dances"
Hamburg Ballet, solister och gäster