Åttiotvå pristagare i Stora Daldansens europafinal i Grasse; stadens pris gick till Sydkoreanerna

I Frankrike är möjligheterna naturligtvis mycket större. Egentligen var det först i ett samtal med en ung dansare och hans föräldrar som jag insåg hur mycket mer intensivt danslivet i Frankrike är organiserat också för unga dansare.

I Sverige får vi vara desto gladare åt Stora Daldansen. Dess band med tävlingen för unga dansare i Grasse i Frankrike kommer att stärkas ännu mer när Jonas Kåge har övertagit ansvaret. Tävlingen anordnas nu i Falun sedan två år tillbaka, på en riktig teater. Samarbetet mellan orterna är redan betydande, och Jonas Kåge var i år särskilt inbjuden gäst i Grasse. I den franska tävlingsjuryn sitter numera Nils-Åke Häggbom, och Sverigevännen Marc Ribaud är ordförande.

Marc Ribaud hade till och med vänligheten att i inledningen till prisutdelningen inkludera Dansportalen i gruppen sponsorer och andra välgörare. Vi bugar och tackar!

Prisutdelningen efter två och ett halvt intensiva dygn var en hjärtevärmande tillställning. Där tillvaratog arrangörerna alla tillfällen att göra prisutdelningen till en fest. Åttiotvå (ja, 82) unga dansare tilldelades priser och utmärkelser av flera slag. Alla som kvalificerat sig till finalen fick någon form av utmärkelse, och hela scenen fylldes med glada ungdomar.

Det var en fröjd att se och höra hur varje ung dansare fick motta applåder, hurrarop och förtjusta pip från kamrater, föräldrar och vanliga åhörare, som fyllt teatern till bristningsgränsen.

Särskilt nyttiga för framtiden var de priser som utdelades i form av sammanlagt tio träningsstipendier i Marseille, Monaco, Paris och New York!

Det förnämsta priset, staden Grasses Stora Pris (en jättestor gyllene buckla och 350 euro) gick som väntat, och oerhört välförtjänt, till det utsökta paret från Sydkorea Jihee Lee – Seongwan Byun, som på finaldagen framförde det stora pas de deuxet från Don Quijote.

Deras landsmaninna Nalae Jeon hade tidigare visat kroppskontroll och koncentration i klassiska variationer. Finaldagen visade hon att hennes spännvidd som dansös rymmer också passion och intensitet. Då dansade hon ett modernt solo som koreograferats för henne. Där fick hon alla tillfällen att blomma ut, i en kostym som inte liknade något annat. Nalae Jeon verkar därmed ha en ovanligt fin känsla för modern balett. Belöningen blev en bronsmedalj och ett penningpris.

Vad finns då generellt att säga om denna tävling? Jag har aldrig förr varit med om en tävling där så unga dansare varit välkomna. Det är nu inget ovanligt i Frankrike. Ett glädjande inslag var att ungdomar i åldern 14-15 år som inte gått vidare kunde begära ett samtal med en jurymedlem, för personlig feedback. Flera av jurymedlemmarna fortsatte även efter prisutdelningen och höll samtal med ungdomar.

Marc Ribaud passade också vid prisutdelningen på att framhålla en evig sanning: Ännu viktigare än alla utmärkelser är det förberedande arbete inför en tävling som varje dansare utför. Den sortens arbete är nämligen det som ger bestående resultat.

Över huvud taget präglades denna tävling av en öppen och generös anda. Kunnig personal och trevliga volontärer utförde sina uppgifter under avspända former. Dessutom har glada och ambitiösa barn och ungdomar en välgörande inverkan på vuxna – det kan inte nog inskärpas. Flera koreografer hade också utformat förträffliga danser år sina unga adepter. Det gav många glada överraskningar.

Jurymedlemmen Nils-Åke Häggbom intygade att tävlingens grundare och huvudansvarig, Claudine Andreo, lagt ner ett jättefint arbete och att arrangemangen var mycket välorganiserade. Man blev, kort sagt, väl omhändertagen.