De nöjer sig inte med att vara dekorativa element. De bjuder ut sig, tar plats, men infogar sig samtidigt i en helhet. De ger skådespelarna hud och kropp, näring och energi" skriver Erik Näslund i utställningsbroschyren.

"Liksom skådespelaren har Koroly en instinktiv känsla för teaterns optiska mirakel; att åskådaren överallt i salongen kan skapa sina egna närbilder, att detaljen och helheten såsom genom ett under uppträder samtidigt och onödiggör ett val som fjärmar upplevelsen. Människan är människans mått." skriver Erland Josefsson, en annan av författarna i broschyren.

Han skulle bli målare och tecknare men tyckte inte att det kändes rätt i längden.

Vid ett besök i Sverige på 1970-talet drabbades han av kärleken och blev kvar här. Han gifte sig, fick tre barn och försörjde sig som illustratör och på diverse ströjobb.

Han bestämde sig sedan för att satsa på teatern och gick en scenografutbildning vid Dramatiska institutet i Stockholm.

Han debuterade 1982 med John Fowles Samlaren på Uppsala stadsteater – regissör var Christian Tomner.

Under de följande trettio åren
har Charles Koroly arbetat på
en mängd scener som Dramaten, Stockholms Stadsteater, Göteborgsoperan, Musikteatern i Värmland med flera – ofta med både scenografi och kostym. Han har arbetat med drama, opera, dansuppsättningar och filmer.

Det stora genombrottet kom med Yukio Mishimas Markisinnan de Sade på Dramaten i Ingmar Bergmans regi, vilket ledde till fler samarbeten som till exempel Molières Misantropen. Han har även arbetat med – bland många andra – Lars Norén, Björn Melander och Colin Nutley i långt äver hundra uppsättningar.

Han deltar i arbetet med varje produktion från det arbetet med pjäsen bötjar, för att kunna göra scenografi och kostymer som är integrerade med föreställningen i sin helhet och förstärker och förtydligar regissörensa och ensemblens intentioner.

Plaggen är mycket individuellt utformade, men man märker sammanhangen när man ser grupper av dräkter från samma uppsättning. I utställningen markeras sambanden också genom likartade "huvuden" på dockorna.

En mängd sammanfogade bikini-baddräkter blir till en svällande krinolin, ett restparti av pastell-färgade chiffonhandskar blir ett par byxor synbarligen gjorda av fågelvingar. En kjol av blommande körsbärsgrenar breder ut sig till en berså runt bärarinnans ben för att nämna bara några få exempel.

"Han har blivit något av svensk teaters egen Fellini." (Erik Näslund)

Installationen är i sin rikedom ett uttryck för fantasins gränslöshet och teaterns rika uttrycksmedel.

Den som sett dessa föreställningar återupplever sina minnen, den som kommer i kontakt med materialet för första gången, får en livgivande injektion av fantasins gränslösa uttrycksmöjligheter.

Under våren 2012 är Charles Koroly aktuell med två föreställningar på Stockholms stadsteater: Noël Cowards Brief Encounter (Kort möte) och William Nicholsons Äktenskapet, och till hösten kommer Carin Mannheimers pjäs
I sista minuten.

Installationen på Dansmuseet ledsagas av en "ljudambience", ett ljudband sammansatt av duon Twice a Man – Dan Söderqvist och Karl Ingemar Gasleben – som samarbetat med Koroly sedan 1987 på Dramaten och Stadsteatern liksom för Radioteatern.