Helsingforsoperan kallar föreställningen Pähkinänsärkijä ja Hiirikuningas eller Nötknäpparen och Råttkungen. Den är iscensatt av den kanadafödde Wayne Eagling och holländaren Toer van Schayk. Deras version utspelas  i småstadsmiljö, här förlagd till Borgå för hundra år sedan. Ett populärt inslag är skridskoåkarna på ån, som ersatt de holländska kanalerna i den ursprungliga uppsättningen, som gjordes för Nederlands Nationalbalett.

Oslo Opera och Ballett ger sedan flera år Nøtteknekkeren i koreografi av Dinna Bjørn, som fyllt scenen med magi och äventyr då balettens Clara ger sig ut på en drömresa där hon möter Muskungen, Snödrottningen, Sockerfén och förstås Nötknäpparprinsen, som tar henne med till sagolandet och visar henne dans från alla hörn av världen.

I Köpenhamn gavs Nøddeknækkeren redan i november på Falkoner Salen i Frederiksberg som gästspel av tjeckiska Statsoperan i Brno, som även tog med sig statsoperans symfoniorkester.

På det Kongelige Teater har i stället Törnrosa fått svara för sagostämning och smekande tjajkovskijmusik under december. Det är den brittiske koreografen Christopher Wheeldon som gett massor av tåspetsdans till ballerinorna och maskulina hopp till herrarna. Den franske scenografen Jérome Kaplan, som vi i Stockholm känner från Maillots Cendrillon och Isbergs Ringaren i Notre-Dame, har skapat både ett överdådigt kostymvimmel och scenografin.

Estoniateatern i Tallinn ger sin Nötknäpparen – Pähklipureja – i en amerikansk version av Ben Stevenson fram t.o.m. 9 januari. Iscensättare är där Tom Boyd och Timothy O’Keefe. Ben Stevemnson, kunde man se porträtterad i filmen Maos siste dansare. Han var under nästan trettio år chef för Houston Ballet dit filmens huvudperson, Li Cunxin, började sin västerländska karriär. Stevenson tillhör de stora balettpionjärerna i USA och hans verk har visats på t.ex. L'Opéra de Paris, Canadian National Ballet, La Scala, Staatsoper München och London City Ballet.

I Riga har balettchefen Aivars Leimanis sin egen version – Riekstkodis – på repertoaren. Han har förlagt handlingen till 1890-talets Riga. Bilder av gamla stadsmiljöer och prunkande jugendhus bildar inramningen till sagan. Ute råder vinter, men inne blomstrar det av blommor och glada julfirare.

Den första helaftonsversionen av Nötknäpparen i Stockholm gavs redan 1929 i koreografi av dåvarande balettchefen Jan Cieplinski och förre premiärdansaren Sven Tropp. Sedan följde flera versioner av George Gé 1947, Rudolf Nureyev 1967 och Heinz Spoerli 1983, men det är Pär Isbergs version som getts flest gånger – mer än 180 föreställningar sedan premiären 1995.

Anders Jörlén
22 dec 2010

Här är handlingen i Nötknäpparen.