Artiklar från 2008 – till idag

Artiklar från 2008 – till idag

Lena Andrén, danskrönika: Det är skönt med folk som vågar…

Det är skönt med folk som vågar göra skillnad, tänker jag efter att ha sett Wim Vandekeybus Black Biist, Russell Maliphants Small Boats och Carl Olof Bergs The Pink Room, tre verk som utan att tappa i konstnärlig kvalité tar ståndpunkt i viktiga samtidsfrågor.

Wim Vandekeybus: Black Biist
Den svarta besten i Wim Vandekeybus nya verk för GöteborgsOperansBalett betitlat Black Biist (28/2, Programmet Dekadens) skulle kunna vara det stora vildsvin som släpas in på scenen under föreställningen.

Fernando Melo & Mattias Suneson i Black Biist av Wim Vandekeybus. Fotograf: Mats Bäcker

Fernando Melo & Mattias Suneson i Black Biist av Wim Vandekeybus. Fotograf: Mats Bäcker

Men det kan också vara något metafysiskt som skuld, den skuld som Oidipus (här benämnd ”Tyrannen”) omedvetet drar på sig genom att döda sin far och äkta sin mor. Wim Vandekeybus enda ändring i dramat är just namnen, för övrigt följer han berättelsen som är förlagd i ett tidlöst nu, vilket passar denna arketypiska berättelse utmärkt.

Även mediet dans i kombination med vissa utvalda repliker fungerar väl i synnerhet med den specialversion av texten som arbetats fram av översättarna Per Holmer och Jakoba Van den Dries samt manusförfattaren Jan Decorte. Den har inslag av äldre/dialektal svenska och bruten svenska vilket fungerar som hand i handske med verket – imponerande!

Att lyckas göra det i det närmaste uttjatade dramat om Oidipus angeläget utan att göra en nytolkning är i sig en bedrift som säger något om Vandekeybus storhet. Den skenbara konstlösheten i gestalternas framtoning får dem att komma nära och bli oväntat berörande. Samtidigt som de raffinerade scenografiska lösningarna imponerar, till exempel en glödande målning av en kropp på en hög vägg som plötsligt löses upp i mindre kroppar när dansarna liksom dryper ner mot scengolvet.

Virtuost använder Vandekeybus sin koreografiska vokabulär för att understryka den dramaturgiska utvecklingen utan att någon enda gång bli beskrivande, koreografin uttrycker som alltid hos Vandekeybus ett inre skeende. Knivskarpt profilerar han dansarna; Hlín Diego Hjálmarsdóttir som ”Madam” som har en auktoritet som gör henne trovärdig i den krävande rollen som Oidipus mor/hustru.

Dan Langeborg, Hlín Diego Hjálmarsdóttir i Black Biist av Wim Vandekeybus
. Fotograf Mats Bäcker

Dan Langeborg, Hlín Diego Hjálmarsdóttir i Black Biist av Wim Vandekeybus
. Fotograf Mats Bäcker

Dan Langeborg är helt enkelt sanslös i huvudrollen som ”Tyrannen”. Genom rörelse och röst skapar han en inträngande gestaltning av en ung man som berusad av sin egen kraft går rakt in i den ”svarta bestens” gap. Men vad eller vem är den svarta besten egentligen? Vandekeybus är mångtydig och i slutet ger han en ny möjlighet. Kanske är det Kreonmatt, Oidipus morbror (och den som tar över efter Oidipus) i svart hjälm och mc-utrustning, som är den svarta besten?

Mattias Suneson ger gestalten en frustrerad mångtydighet och i avslutningen av verket är det han ensam som cirklar runt scenen. Han är den ende som är kvar och därmed den som har makten – och jag frågar mig vem, som egentligen styrde oraklets svar, det orakel som ”avslöjade” sanningen om Oidipus? Denna subtila mångtydighet ger dramat en oväntad angelägenhet i en tid där massmedia har övertagit siarnas roll och där dess ”sanna” budskap till och med kan utlösa folkmord.

Russell Maliphant Company: Flux, Small Boat, Push
Sverigepremiär var det för koreografen Russel Maliphant (Dansens hus 27/2) som visade tre verk. Kvällen inleddes av solot Flux (2006) för den karismatiske dansaren Alexander Varona. Flux, som kan översättas ”flöde”, är en korrekt beskrivning av solot som är ett dynamiskt flöde av rörelser där kroppen tycks ha förlorat sina vassa kanter och förvandlats till ett kvicksilverliknande tillstånd.

Att se Varonas dans är att påminnas om vad dans är, en kropps formulering i tid och rum, en skrift i konstant upplösning och tillblivelse. Det blir också en manifestation av att dans är kroppens rörelse som aldrig kan ersättas av tekniska innovationer, hur imponerande dessa än må vara. Ett dansverk vilar på kroppens kapacitet till rörelse och när det fungerar på ett så strålande sätt som här, uppstår en absolut uppmärksamhet och resonans i betraktarens kropp och sinne.

Kvällens huvudverk var Small Boats (2007), ett intelligent verk som kommit till genom ett samarbete mellan Maliphant och filmaren Isaac Julien. Verket inleds med en filmsekvens, som panorerar vit-blå båtar i ett intensivt Medelhavsljus. Det ser idylliskt ut, men något stämmer inte med den idylliska semestervyn. Innan man hinner fördjupa sig i det uppstår en spalt i filmen, spalten vidgas och dansare som befinner sig på scenen bakom filmduken blir synliga.

Small Boats av Russell Mulliphant. Fotograf Johan Persson

Small Boats av Russell Mulliphant. Fotograf Johan Persson

Därmed inleds en dialog/samspel mellan dansarna på scenen och filmen, och i denna dialog utvecklas verkets tema som rör sig kring strömmen av ekonomiska flyktingar mellan Afrikas nordkust och Europas sydkust (här närmare bestämt Lampedusa på Sicilien). Jag uppskattar det långsamma sätt som insikten uppstår när den gnagande aningen övergår till insikt. Fler och fler detaljer, ledtrådar om man så vill, tills verket kulminerar i en avslutning som på ett vackert men grymt sätt påminner om ödet för många av de små båtarnas passagerare.

Dansarna rör sig viktlöst i Medelhavets blå vatten men bilden är vänd upp och ned och den massiva vattenytan som blir ett bågnande golv tills filmen löses upp och frilägger scenen. En scen som nu omvandlats till djupt mörkt hav där ett nät – ett av alla dessa enorma drivande nät – fångat in livlösa kroppar. Small Boats är ett starkt verk som synliggör de svagaste och mest utsatta, de ekonomiska flyktingarna vars drömmar nästan alltid vänds till mardrömmar – oavsett om de når fram eller ej.

Programmet avslutades med duetten Push (2005) som Maliphant ursprungligen skapade för sig själv och Sylvie Guillem men som här framfördes av Alexander Varona och Julie Guibert. Även det är ett vackert verk och även om Guibert är en utomordentlig dansare, blir det ändå en obalans i duetten eftersom hon inte är stark nog för att kunna matcha Varonas sceniska närvaro.

A Special evening just for YOU! av  C O Berg, Fotograf Nicklas Dennermalm

A Special evening just for YOU! av C O Berg, Fotograf Nicklas Dennermalm

Carl Olof Berg: A Special evening just for YOU
Carl Olof Berg förlade sin specialkväll (26/2, Allmänna Galleriet) till en torsdag, d.v.s. en kväll då restaurangen-baren-galleriet fylls av after work mingel. Kvällen bestod av en performance på scen, en ”flesh dance” med Carl Olof Berg och vänner, lite lagom utmanande för den ”ofrivilliga” publiken.

Men den kvällens clou kunde man välja att se eller inte se eftersom installationen The Pink Room eller Mitt pojkrum utspelades i ett litet specialbyggt rum. Där fick publiken uppleva ett intimt möte inte endast med en dansare utan även (kanske) med sina egna tabun. Själv upplevde jag verket – som borde visas på fler ställen – som en kommentar till dagens hårda exploatering av unga människor.

Det lilla i rosa ljus indränkta rummet, som är tapetserat med foton av Madonna och ljudsatt av Madonnas Like a virgin, rymmer precis en sittande åskådare och en halvnaken ung manlig dansare (endast iförd ett höftskynke). Den betraktade och betraktaren är separerade av en öppnad träjalusi, och associationerna till sexindustrin är givetvis tydliga.

Den falska intimiteten som kan uppstå i en situation lik denna synliggörs genom det sätt verket avslutades – då den till dess tysta dansaren plötsligt stänger av bandspelaren och i kort ton säger "Nu kan du gå”. Det är helt enkelt suveränt bra genomfört – av såväl koreograf som dansare.

Ur Bits of Bob's Life av Blanchard-Higginbottom. Fotogaf Jens Olof Lasthein

Ur Bits of Bob's Life av Blanchard-Higginbottom. Fotogaf Jens Olof Lasthein

Philippe Blanchard & Gemma Higginbotham: Bits of Bobs Life
Föreställningen Bits of Bobs Life är redan recenserad i Dansportalen och verkar inte ha förändrats mycket sedan förra gången, med ett enda undantag Gemma Higginbotham medverkar inte.

Den kvinnliga dansare som inte kunde medverka vid premiären medverkade nu och även om hennes insats är fullt tillfredsställande är hon inte på Higginbothams nivå och verket förlorar – vilket jag också anade skulle ske – en stor del av sin elektricitet. Därtill kan man tycka att det är konstnärlig harakiri att inte både Higginbotham och Philippe Blanchard medverkar själv eftersom det skulle tillföra verket det mått av spänningsfyllt vansinne det behöver men nu saknar.

Cullbergbaletten: Position of elsewhere
Johan Ingers avskedsverk till Cullbergbaletten har den symboliskt laddade titeln Position of elsewhere (7/2, Dansens Hus). I det tredelade verket befinner sig koreografi, scenografi och musik i tätt samspel. Scenografin, en stor hängande konstruktion av metallringar med små ljuspunkter som påminner om enorma svävande kullager, är skapad av Jens Sethzman.

Ringarna och ljusscenografin kännetecknas av Sethzmans diskret sparsmakade men kraftfulla stil. Kanske ligger det också något symboliskt i att den för Inger närmast obligatoriska muren ersatts av en mobil som påminner om en modell av planetsystemet. Inger är nu en av de internationellt verksamma koreografstjärnorna vars omloppsbana förhoppningsvis även fortsättningsvis kommer att omfatta Stockholm, trots stadens ”position of far away” i den internationella dansrymden.

Den tredje kraften i verket är musiken. Kompositören Jean-Louis Huhtas specialkomponerade musik dominerar den första delen så starkt att den ibland tar över helt. Men när koreografin då och då upphör att underordna sig musiken och rörelsen stannar upp i frysta fraser som genom sin skärpa för tankarna till kalligrafi, då återskapas balansen och helheten blir större än delarna.

Position of elsewhere. Dansare: Kenneth Bruun Carlson och Patricia Vázquez, 	Fotograf Urban Jörén

Position of elsewhere. Dansare: Kenneth Bruun Carlson och Patricia Vázquez, Fotograf Urban Jörén

I min mening är dessa korta sekvenser verkets absoluta höjdpunkter. Den kaligrafiska skärpan går igen i tredje delen som är ett långsamt adagio till pianomusik av Bach (tolkad av Glen Gould?)  Varje rörelse, varje minimal lägesförskjutning, framstår lika tydligt som de svartklädda dansarna mot den beigegrå fonden. Koreografins relation till musiken är intim men inte undergiven, spänningsfyllt skiftande och den vågar vila i stillheten mellan tonerna.

På samma sätt som Sethzmans mobil transformeras under verkets gång beskriver koreografin ett slags transformation där första delen innehåller utbrott av den rörelsefrenesi som präglade Ingers tidiga verk för kompaniet via den andra delens eleganta, samtida koreografiska stil till ett mycket personligt förhållande till rörelsen i verkets tredje del. Här vänder Inger ryggen åt rörelseflödet och bejakar istället korta sekvenser och solitära rörelser där tomheten och den till stillhet gränsande långsamheten, är en. inte bara naturlig. utan nödvändig del av koreografin.

Men Inger gör även plats för en ironisk-humoristisk reflektion över nuet. I Avskedet, placerat i andra delen av verket, kan Kenneth Bruun Carlsson ses som koreografens stand in när han blir omsorgsfull (ibland till och med mycket omsorgsfullt) kysst (farväl) av samtliga dansare. Passagen – som naturligtvis kan tolkas på många sätt – får en särskild innebörd genom att Inger under sina fem år som konstnärlig ledare för Cullbergbaletten bidragit till en omformning av kompaniet.  

Herzschmerz med Kristoffer Arfvidson,  Heather Telford, Jérôme Delbey, Anandi Vinken, Erik Johansson & Sonny Koroschetz.  Fotograf Mats Bäcker

Herzschmerz med Kristoffer Arfvidson, Heather Telford, Jérôme Delbey, Anandi Vinken, Erik Johansson & Sonny Koroschetz. Fotograf Mats Bäcker

Joe Strömgren: Herzschmerz
Joe Strömgrens nya verk Herzschmerz för GöteborgsOperansBalett (28/2, programmet Dekadens) inleds lovande med en man som stirrar tomt framför sig och en kropp på en bår höljd i ett vitt skynke. Vi befinner oss i ett bårhus där den döda är på väg att vakna upp medan Zarah Leander röst klingar ut i en sång som tillsammans med dansen skapar en upplevelse av smärta – det är vackert och sorgligt på ett berörande sätt.

Förväntningarna ökar när ridån går upp och den läckra scenbilden med vita möbler och vitklädda dansare mot en blanksvart bakgrund avtäcks. Men det är ungefär så spännande som det blir. Efter ridåuppgången vidtar en utdragen nummerrevy av Zarah Leander sånger som det mimas och dansas efter på ett rätt osjälvständigt och okreativt sätt.

Vad meningen är med detta, om kvinnan som låg på obduktionsbordet hamnat en trappa upp eller ned eller om detta är bottenvåningens skärseld framgår inte. Snarare känns det som om Strömgren irrat bort sig i Die Zarahs sammetsmörka alt och tappat tråden i sitt eget verk. Visst, det är snygg dans med en viss trettiotalsdekadens men det är allt för mainstream och ofokuserat för att förmedla någonting alls.

Lotta Melin - Polarstation Zebra svarar ej. Fotograf Nicklas Dennermalm

Lotta Melin - Polarstation Zebra svarar ej. Fotograf Nicklas Dennermalm

Moderna Dansteatern: Contemporary on Ice
Contemporary on Ice (12/2, Moderna Dansteatern c/o Kungsträdgårdens isbana) är ett försök att skapa samtida koreografi på is. Koreograferna Lotta Melin, Helena Franzén, Virpi Pahkinen, Marie Fahlin och SU-EN hade skapat korta verk för konståkare och statister. En besökare från konståkningsvärden fanns också med: tränaren, koreografen och kostymskaparen Katarina de Bourg.

Kvällens värd – och stjärna – var Charlotte Engelkes som verkar fungera lika bra på alla underlag. Med en njutbar självklarhet tog hon isen såväl som publiken i besittning – och jag skulle inte ha något emot en föreställning betitlad Engelkes on Ice. Med små medel, repliker som är lika vassa som hennes skridskoskär, läckra kreationer och ett parasoll förde La Engelkes publiken varligt genom föreställningen som bestod av fem verk – och en överraskning, som endast var med på lördagen.

Programmet inleds av performance-installationen Polarstation Zebra svarar ej av Lotta Melin där ett hundratal statister i märkliga vita kreationer långsamt färdas genom staden till Kungsträdgården. Framme vid isbanan vakar de i upphöjd tystnad över de fem isdansare som rör sig runt tre mobila igloos. Vad som exakt händer är inte helt lätt att räkna ut men det är en effektfull inledning.

I kontrast till Melins vita verk låter Helena Franzén sina tre manliga isdansare röra sig som svarta skuggor över isen i verket Magpie’s nest. Franzén är nog den koreograf som bäst förmår överföra sin koreografiska stil till isen. Jukka Rintamäkis stämningsfyllda musik ger koreografin en suggestiv inramning.

En liten, men naggande god, överraskning kom i föreställningens absoluta slutskede i applådtacket när en skridskoutrustad Virpi Pahkinen gjorde några rörelser som fick mig att längta efter att se henne själv dansa på isen. Kanske sker det nästa gång, vem vet? Contemporary on Ice är först och främst ett modigt experiment av samtliga inblandade och jag hoppas verkligen att det får en fortsättning med nya och fördjupade möten mellan is, koreografer och konståkare.

PS. Överraskningen visade sig vara SU-EN som genomförde ICE AGE, en performance där hon omslingrad av sjögräs släpar sig fram över isen för att påminna om hur även den oövervinnerliga isen vid polerna tunnas ut allt mer av växthuseffekten. Därigenom tillförde hon programmet den politiska udd som hör samman med samtida dans. D.S.

Zebradans i RÄDDisor 
av och med Helene Berg, Ossi Niskala och Siri Hamariion!

Zebradans i RÄDDisor 
av och med Helene Berg, Ossi Niskala och Siri Hamariion!

Helene Berg, Ossi Niskala & Siri Hamari: RäDDisor
Att vara rädd, är inte ovanligt, speciellt om man är barn och ensam hemma. Då kan allt hända och det gör det också för de tre syskonen i RäDDisor (14/2, ZebraDans). När jag såg föreställningen dansades Siri Hamaris roll av Mira Björkman. Tack vare att Björkman har en sådan spännande scenpersonlighet och närvaro saknade jag inte Hamari trots att hon är en artist jag verkligen uppskattar att se.

I synnerhet i  ”spökavsnittet” glänser Björkman när hon med små medel förmedlar bilden av ett spöke som är lika mörkrädd som barnet självt. Ensemblen har med små medel skapat spännande effekter som användningen av overhead för att skapa projektioner där dansare på scen interagerar med skuggor på en skärm.

Eller som i det ovannämnda spöknumret där en pappersvägg gradvis dekonstrueras när spöke efter spöke tränger igenom till det första spökets ohöljda – men njutbara – fasa. Det är inte lätt att vara barn på scenen om man är vuxen men trion i RäDDisor lyckas med det genom charm och skicklighet.

Bounce: Caution!
Bounce + Orionteatern = Sant, ekvationen stämmer inte endast på grund av att Bounce gästar Orionteatern hela våren med det nya verket Caution! (premiär 13/2) utan främst på grund av hur väl kompaniet använder sig av den välbevarade industrilokalens möjligheter.

BOUNCE ensemble i Caution. Fotograf Håkan Larsson

BOUNCE ensemble i Caution. Fotograf Håkan Larsson

En föreställning med Bounce är en trygg upplevelse, man vet att de levererar och kanske är det detta som fått de ambitiösa artisterna i Bounce att vilja utmana sig själva – och publiken genom en föreställning som faktiskt motiverar sin titel: Caution! (Se upp, fara!) Om publiken inte hade samarbetat med personalen hade det kunnat bli en och annan personskada. Men trots att det inte är den vanligtvis väldresserade danspubliken som fyller lokalen denna premiärkväll utan en hög procent ungdomar flyter allt med imponerande smidighet.

Men det blir inte för tryggt, under numret Kravall, där en rörlig scen med skällande hundar och svartklädda tungt beväpnade kravallpoliser obönhörligt trycker samman publiken, undrar jag en kort stund hur det skall gå. Men det går bra som allt i denna skickligt sammansatta föreställning, där dansarna i Bounce excellerar i teknisk skicklighet och njutningsfull sensualitet.

Föreställningen innehåller även innovationer, som till exempel det meditativa numret Taket där de dansar på ett genomskinligt plexiglasgolv högt ovanför publiken, eller i inledningen Syncronize
när lådor på en sex meter hög vägg åker ut och in och på så sätt styr dansarnas rörelser. Men de tekniska innovationerna blir aldrig ett självändamål utan underordnas den koreografiska idén det är dansen som står i centrum – och om och om igen förför publiken.

När man ser Caution! är det lätt att förstå varför Bounce från sin debut 1997 blivit i det närmaste synonym med svensk streetdance. Med den övertygande debuten av Daniel Koivunen (jourhavande inhoppare) anas en början på en förnyelse av gruppens dansare. Även om jag självklart hoppas att originalmedlemmarna skall fortsätta länge till, behövs naturligtvis nya krafter om gruppen skall kunna fira tjugoårsjubileum 2017.

Ur Opening Night med Les SlovaKs. Fotograf Pablo Sanchez del Valle

Ur Opening Night med Les SlovaKs. Fotograf Pablo Sanchez del Valle

Les SlovaKs: Opening Night
Danskollektivet Les SlovaKs har skapat sitt första program med det passande namnet Opening Night (Dansens Hus 20/2). Denna premiär för de fem välutbildade (bl.a. P.A.R.T.S) och välmeriterade dansarna (de har dansat i de stora samtida europeiska kompanierna) är helt klart charmerande och intresseväckande. Deras samspel och uppfinningsrikedom skapar ett intresse att se mer av dem samt en nyfikenhet på vad som skall komma ut ur detta samarbete.

I några – allt för korta sekvenser – använder de sin karisma och låter flödet av rörelser stanna upp och de blir plötsligt extra synliga. Då får jag en känsla av att de har mer, mycket mer, att ge än vad som framgår av denna första föreställning. De ackompanjeras av violinisten och kompositören Simon Thierrée, som smälter så väl in att han känns som en naturlig del av kollektivet, även om han inte är slovak.

Lena Andrén
10 mars 2009


  • Aalto Ballet percussion__Gerritsen_Hans
    Balettgalan i Villmanstrand är sensommarens succéevenemang
    Balettgalan i Villmanstrand vid Finlands östra gräns gavs i år för 12:e gången och var igen en succé med både nationella och internationella dansare. Galans grundare och eldsjäl Juhani Teräsvuori hade...

  • The One Foto Peter Knutson
    Möte med Fredrik Benke Rydman om ”The One”
    Det är mannen från dansgruppen Bounce, koreograf till egna versioner av Svansjön och Snövit bland mycket annat. Jag träffar Fredrik Benke Rydman på en liten thaikrog mellan repetitionspassen.

  • Manon Kungliga Operan 2023
    “A new look at it” – Lady MacMillan about Manon with the Royal Swedish Ballet
    As part of the 250-year jubilee program of the Royal Swedish Opera and as a tribute to the long-lasting cooperation between the Royal Swedish Ballet and world-renowned English choreographer Sir Kennet...

  • Remachine – Jefta van Dinther
    Urpremiär av episkt dansverk på Norrlandsoperan
    Den 1 september bjuder Norrlandsoperan på säsongsuppstart för dans med urpremiär av den episka föreställningen Remachine signerad koreografen Jefta van Dinther . Ljus, ljud, röst, koreografi och scenog...

  • Contemporary Dance GO
    Contemporary dance av Hofesh Shechter på GöteborgsOperan
    Danskväll med intensiv klubbfeeling, smittande glädje och en upplevelse som börjar redan utanför operahuset.

  • Julia Bengtsson Confidencen
    Julia Bengtsson – internationell barockdansös från Sverige
    Höjdpunkten under årets förnämliga Opera- och musikfestival på Confidencen var iscensättningen av Jean-Philippe Rameaus opera Dardanus . I en annan föreställning, A Baroque Catwalk , gjorde Julia Bengts...

  • Fast Blue by Mikaela Polley - Austen McDonald and George Edwards
    The Royal Ballet School Delights
    Written on the faces of the dancers as they spin and leap in the ecstatic final moments of the Grand Défilé , is the smile that says, ‘I did it’. It’s what I look forward to year after year and it neve...

  • dardanus_Confidencen_foto MartinHellström
    Ett barockt spectacle på Confidencen
    Confidencen Opera & Music Festival inleds den 27 juli med Jean-Philippe Rameaus mästerverk Dardanus, som genom ett gediget arbete får sin nordiska premiär på Sveriges äldsta rokokoteater – 284 år efte...

  • Vivian Assal Koohnavard  1
    Möt Vivian Assal Koohnavard dansare vid Staatsballett Berlin och aktivist
    I Berlin träffade jag och arbetade med Vivian Assal Koohnavard. Vivian fick sin dansarutbildning i Sverige och Tyskland. Hon har varit anställd vid Berlin Staatsballett sedan 2018. Där deltar hon i de...

  • Donizetti KSB
    Peter Bohlin om Kungliga Svenska Balettskolans uppvisningsföreställningar
    Skolårets sista föreställningar på KSB var uppdelade i fyra program. Några koreografier var storartade, andra inte. Här, mot slutet, ett försök att resonera om anledningar till detta.

  • Terpichore
    Dans i Stockholm Early Music Festival
    I 2023 års version av Stockholm Early Music Festival , den tjugoandra i ordningen, ingick två dansföreställningar. I fablernas värld , en kort musikalisk och dansant barockföreställning med Folke Danste...

  • Tallinn Suite en Blanc
    Suite en Blanc av Estoniabaletten med fina danssolister
    Jag hade möjligheten att två gånger se en ny balettafton med två verk. Black/White innehöll “Open Door ” av polskan Katarzyna Kozielska och Serge Lifars kända och genuina Suite en Blanc . Den sistnämnda...

  •  Marie Larsson Sturdy
    Marie Larsson Sturdy Carina Ari Medaljör 2023
    På Carina Ari-dagen 30 maj tilldelades Marie Larsson Sturdy Carina Ari-medaljen för hennes mångåriga och engagerade insatser inom Dans i Nord – en vital verksamhet som under mer än 20 år har främjat m...

  • Manon 1
    Manon: An evening to treasure
    Kenneth MacMillan’s Manon created in 1974, continues to weave its magic providing a slew of dramatic roles against a volatile and violent backdrop. The Royal Swedish Ballet first presented the ballet ...

  • En slags Berlin 
    Instudering av Mats Eks ”En slags” med Staatsballett Berlin
    I april 2022 reser Koreografen Mats Ek och jag till Berlin för att hålla audition med dansarna vid Staatsballett Berlin på Deutsche Oper. Vi ska välja dansare till verket ”En slags” av Mats Ek. Premiä...

  • Peter Pan & Wendy
    Marianne Mörck berättar sagan om Peter Pan med Svenska Balettskolan
    Till vårens uppsättning av Peter Pan och Wendy på Lorensbergsteatern är en av gästartisterna ingen mindre än Marianne Mörck . Efter första repetitionen tillsammans med baletteleverna på svenska baletts...

  • Grand Hotel GöteborgsOperan 
    Det var en gång på Grand Hôtel, musikalen som återupptäckts
    Göteborgsoperan avslutar sin vårsäsong med premiär den 22 april på Paul Abrahams musikal Det var en gång på Grand Hôtel. Musikalen som legat gömd fram till 2017. En föreställning fylld av dans och mus...

  • Virpi Pakkinen trio
    Virpi Pahkinen: "Precision möter osäkerhet, matematik möter mystik"
    Change – den nya dansföreställningen av och med Virpi Pahkinen – är uppbyggd enligt principen 5 + 5 + 5, dvs koreografi/ljus/musik. Strax före fredagskvällens premiär på Kulturhuset Stadsteatern fick ...

  • ProDance 2023
    För dansens skull dansas Pro Dance galan
    Den anrika Aleksandersteatern fylldes åter av dansfolket som ville stödja dansen och dess utövare via föreningen Pro Dance med att köpa biljetter till den årliga galaföreställningen. Artisterna uppträ...

  • Julia & Romeo 1
    Anthony Lomuljo – om hur det är att igen dansa Romeo – 10 år senare
    10 år har gått sedan urpremiären av Mats Eks Julia & Romeo på Kungliga Operan i Stockholm. Då liksom nu dansar Anthony Lomuljo rollen som Romeo. När Dansportalen några dagar innan premiären träffar An...

  • Touched GO 1
    Hur bygger vi upp oss själva igen när allt är förstört–Johan Inger om Dust and Disquiet på Göteborgsoperan
    Danskvällen Touched visar två världspremiärer på Göteborgsoperan, Dust and Disquiet av Johan Inger och To Kingdom Come av det nederländska syskonparet Imre och Marne Van Opstal . Naturkatastrofer runt ...

  • OBK Mats Ek
    Mats Ek om Mats Eks Julia & Romeo
    Operans Balettklubb gästades lördag 25 mars av koreografen Mats Ek och dansare inför nypremiären av ”Julia & Romeo” på Kungliga Operan. Verket uppfördes på teatern för första gången 2013. Det har ocks...

  • PrixduNord2023
    Nordens största danstävling lockade 44 dansare
    Äntligen! Det är vad de flesta kände när tävlingen Prix du Nord genomfördes på Kronhuset i Göteborg.

  • Affinity Operan
    Young choreographers en bra plattform för nya idéer
    En alldeles särskild glädje med workshopartade föreställningar är att man får se dansarna på riktigt nära håll. Så var fallet på Operans Rotunda 16 och 18 mars, i ett program med sju koreografer och 3...

  • Defile Hommage a Patrick Dupond
    Gala till minne av den lysande dansaren Patrick Dupond
    Under februari var det tre utsålda galor på Palais Garnier i Paris, till minne av dansaren och balettchefen Patrick Dupond . För programmet på galan, se nedan!

  • Svansjön Helsingfors M Onne
    Madeleine Onne: Man får slåss för sin konstart
    Madeleine Onne har varit balettchef i Stockholm, Hongkong och Helsingfors. Dansportalen har pratat med Madeleine om bland annat tiden i Hongkong, Helsingfors och om Stockholm 59°North. Men på vår förs...

  • Cacti Alexander Ekman 
    Triple Bill at the Ballet. What's not to Like?
    The feel-good factor was in abundance at the Royal Opera House in Stockholm with a triple bill to send the audience home with a smile.

  • AlexanderMockrichPDL2023
    Elever från Kungliga Svenska balettskolan tävlade i årets Prix de Lausanne
    Sveriges kandidater i Prix de Lausanne kommer båda två ifrån Kungliga Svenska balettskolan. Theodor Bimer och Alexander Mockrish. Tävlingen firar 50 årsjubileum lite sent då pandemin stoppat ett flert...

  • 12+ songs 1
    12 songs + Ane Brun och Kenneth Kvarnström på Göteborgsoperan
    Första helgen i februari är det premiär för 12 songs + på Göteborgsoperan. Ett scenkonstverk skapat genom samarbete mellan 18 dansare och en av Nordens främsta koreografer, Kenneth Kvarnström, i något...

  • Kungliga Baletten Cacti
    Jubileumsgala med Operan och Kungliga Baletten 250 år
    Kungliga Operan öppnade med en fantastisk gala 18 januari med 23 olika programpunkter som innehöll opera, balett och teater. Under 250 år har framförts 54 900 föreställningar och vad var mer naturligt...

ANNONS

Dansmuseet
Transit

Ur Dansportalens arkiv

ANNONS

Dansmuseet
Nötknäpparen

Redaktion

dansportalen@gmail.com

Annonsera

dansportalen@gmail.com

Grundad 1995. Est. 1995

Powered by

SiteVision

Uppil