Det är också dags för en utvidgning; balett skall också synas på webbsidan 'classiclive'. Verksamheten sköts av samma personer som tidigare. Ulla Savisalo är verkställande direktör och Tiina Mustonen marknadsföringschef och de har mycket kunskap om balettvärlden och har viktiga kontakter världen runt.

Under julen visas Beatrix Potters Sagovärld –  en fabel med koreografi av Frederic Ashton, dansad av Royal Ballet från London. Nötknäpparen kommer också att visas.

Imperial Russian Ballet
Gruppen Imperial Russian Ballet kommer  från Moskva. Dess säte är Novaja Opera Länk till annan webbplats.,  stadens nya hus för opera och balett.  Huset har en egen orkester , och den har som en uppgift  att resa med på turnéer och ackompanjera föreställningarna.

Året var 1991 då Gediminas Taranda, berömd solistdansare vid Bolsjoj med en omfattande karriär, startade en egen balettgrupp. Under 1994 ordnades en större turné med Maya Plisetskaya som prima ballerina, och i och med därmed blev gruppen Imperial Russian Ballet till. Plisetskaya var hedersordförande och Taranda balettchef. Idag omfattar gruppen över 40 dansare och turnerar världen runt med en traditionell klassisk balettrepertoar.

Den berömda och älskade baletten Romeo och Julia av Sergej Prokofjev inledde festivalen i St Mickel onsdagen den 1 oktober och föreställningen videofilmades. Classiclive.com visade baletten under tre veckors tid – som meddelats också på Dansportalen.se.

Den ursprungliga koreografin på Bolsjoj var gjord av Leonid Lavrovskij, och Michail Lavrovskij står för den nuvarande något förkortade versionen. Tydligen har syftet varit att få verket att passa in på de mest olika typer av scener under balettens turnéer.

Romeos och Julias tragiska öden åtföljdes av en ljusare historia; Prinsessan Törnrosas, till musik av Peter Tjajkovskij – något som traditionellt kunde vara tänkt att passa för barnpubliken. Och: denna version är tillräckligt kort med tanke på de yngre åskådarna.

Sedan godbitar för mer vuxna: En väldigt skickligt uppbyggd galaföreställning bjöd på idel ädel adel inom genren – Zakharova-galan var en fest för all publik, med både klassiskt och modernt program.

Alla föreställningar gavs två gånger, och tillsammans var det sex uppvisningar. Den ljuvliga Romeo och Julia med Anastasia och Denis Matvienko i titelroller fick även avsluta programmet, och dansad som en matinéföreställning på söndag eftermiddag klockan 14.00 passade den även tidsmässigt bra för de resande som inte vill övernatta i staden.

Från matinén med Prinsessan Törnrosa på lördag klockan 13.00 var det möjligt att hinna tillbaka t.ex. till Helsingfors – och sova gott i egen säng efter en givande resa till konstens och sagans värld. Extra bra med tanke på barnfamiljer.

Prinsessan Törnrosa
Vladimir  Malakhov Länk till annan webbplats. hade valt som sin Törnrosa en ung ballerina från det egna kompaniet, Ludmila Konovalova, 23, som redan tidigare hade dansat rollen med honom på gästspel i Kiev. Hon gjorde bra ifrån sig, om också ännu kanske något distanserat. I caféet bland publiken verkade hon nästan blyg, men på scenen var hon full av kämpaglöd att lyckas med de prestationer som krävdes i koreografin.

En intressant sak är att man nästan kan se en förändring: ju längre dansarna vistats  i staden och på plats, desto bättre ser deras uppträdande ut. Framför allt blir det så att dansarna får sina steg placerade på en ny scen med nya dimensioner, och detta att turnera runt kanske i allmänhet också tar sitt i anspråk.

Publiken är alltid ny – och den reagerar på olika sätt inför det sedda. Och även om intresset är detsamma för en ”likadan” föreställning, kan reaktionerna vara väldigt olika, med eller utan bravorop och så vidare.

Även den Prinsessan Törnrosa, som nu sågs i Mikaelisalen, är gestaltad något annorlunda än den så kallade traditionella.  Omständigheterna inverkar också här. En sak som måste beaktas är att rollinnehavarna inte alltid har tillfälle att öva tillsammans i samma mån som på teatrar och operahus där man inte hela tiden är på resa.

Lysande stjärnor i en välmatad gala
Och så närmare till  de övriga föreställningarna och deras solister. Publiken hade fått sin vilja igenom: den fick se Svetlana Zakharova Länk till annan webbplats., som presenterade sig i en egen galakväll med namnet Zakharova-galan. Hon hade då möjligheter att själv välja både medartisterna och numren som skulle visas.

Och vilken artist hon är! Hon kunde precis allt. Hon var en suverän och effektiv Carmen, med sin teknik, balans och precisa poser är hon en Sylvie Guillems like – ni vet, det finns olika sorts uppträdanden och kommunicerande med publiken över rampen.

Nåväl: det var frågan om samma Carmen Suite som på sin tid  gjordes för Maya Plisetskaya.  Bizets musik omarbetades och kompletterades av Plisetskayas make Rodion Sjtjedrin, och för koreografin svarade Alberto Alonso.  

Andrei Uvarov gjorde Don Joses roll med precision. En egenskap som är en särart hos ryska dansare i allmänhet. och De bästa uppträder med en värdighet som kan tänkas ha sina rötter i hovet i St. Petersburg med dess traditioner, även om kejsarrikets tid redan är långt borta i historien.

Zakharova var likaså värd jubel som Kitri i Don Quijotes Grand pas de deux, till musik av L. Minkus; samt i två moderna nummer, Revelation  av Motoko Hirayama (musik ur Schindler's list av John Williams) och Black av Francesco Ventrilia till musik av R. Aubry.

Åter fanns det en möjlighet att se och beundra  Vladimir Malakhov, den kända världstjärnan med utsökt elegans och stil i sina framträdanden. Numera är han också – i större utsträckning – enbart konstnärlig chef för Berlins Statsbalett Länk till annan webbplats.. så brukar det vara i dansvärlden när artisterna nått en viss ålder. Denna uppfgift har Malakhov haft sedan 2004.

En av Zakharovas partners var en mycket skicklig Denis Matvienko, i Toreadorens roll i Carmen;  Denis, vars pirouetter och stil kan ses på nätet  (fortfarande öppnas Ballet Mikkelis sida med en videopresentation vid adressen www.balletmikkeli.com).

Med fanns även Denis maka Anastasia Matvienko (också på video), en dansare med fina linjer och flickaktigt väsen - samt en ypperlig teknik. En fin ung Julia i St. Mickel.

Paret Anastasia och Denis Matvienko sågs även i en traditionell Pas de deux ur Petipas Le Corsaire till musik av Drigo, samt i en modern Radio and Juliet  till musik av Radiohead (koreografens namn förblev okänt).  Jo: det var förstås fint och njutbart, liksom pas de deuxet ur Giselle med Maria Sokolnikova och Nariman Bekzhanov.

Anna Pashkova dansade en modern Ne me quitez pas koreograferad av J. Bokdanovitch till Jacques Brels musik och Andrej Merkuriev  tolkade Aleksej Miroschnichenkos Adagio till musik av J.S. Bach.

Jag nämner allt som fanns med, så att läsarna kan få en viss bild av helheten. Standarden höll genom hela föreställningen. Publiken som bestod av både gäster – speciellt från huvudstadsregionen – samt ortsbor uppskattade det sedda, och ovationerna var därefter.

När galaföreställningen närmade sig sitt slut tyckte man att nu har man visat det bästa och så mycket att det skulle ha varit svårt att svälja mer av det goda. Det var "action" kvällen igenom nästan. Det är inga överord – enligt min mening var kvällen en mycket lyckad helhet, också med beaktande av att det övriga programmet vid festivalen innehöll både romantiskt lyrisk och traditionell balett. Det var också många som kom till fler föreställningar än bara en.

Anita Jokela
20 dec 2008