Dansportalen

Coppélia

Coppélia (Roberta Marquez) och Dr Coppelius (Luke Haydon) med The Royal Ballet, London. Fotograf John Ross

Coppélia (Roberta Marquez) och Dr Coppelius (Luke Haydon) med The Royal Ballet, London. Fotograf John Ross

COPPELIA

Akt 1: Ungdomarna i en ungersk by roar sig med dans och lekar. Vid torget bor dockmakaren Dr Coppelius. I ett av fönstren sitter en vacker ung flicka, kan det vara Dr Coppelius dotter?

Franz fattar intresse för den vackra flickan och försöker fånga hennes uppmärksamhet – förgäves. Svanhilda – Franz fästmö – blir ändå svartsjuk på flickan i fönstret.

När Dr Coppelius kommer ut för att ta sig ett glas på värdshuset låser han dörren noga men – på väg över torget tappar han nyckeln. Svanhilda och hennes vänner plockar upp den och bestämmer sig för att undersöka huset och se vem den okända flickan är.

Nu har även Franz beslutat sig för att träffa den mystiska skönheten. Han klättrar in genom ett fönster.

Akt 2:  Försiktigt smyger flickorna in i Coppelius verkstad och finner till sin förtjusning att huset är fullt av mekaniska dockor som de lyckas sätta i rörelse. Svanhilda finner flickan i fönstret som visar sig vara dockan Coppélia.

När Dr Coppelius hörs återvända, flyr flickorna i panik men Svanhilda blir kvar och gömmer sig i Coppélias alkov.

Dr Coppelius är besatt av sin vackra skapelse och gör allt för att försöka få henne levande. Han tar fram Coppélia – det vill säga Svanhilda, som nu klätt sig i dockans kläder.

Franz  klättrar in genom fönstret men överrumplas av Dr Coppelius som bjuder honom på vin – med sömnmedel i. När Franz somnat tar Coppelius fram sin magibok och finner en formel för att överföra Franz själ till dockan.

Svanhilda spelar med i Dr Coppelius upplivningsförsök och till hans glädje börjar dockan dansa, ja han hör till och med hennes hjärta slå och han blir allt ivrigare.

I ett obevakat ögonblick lyckas Svanhilda få liv i Franz och de avslöjar spelet med Coppélia som till Coppelius förtvivlan fortfarande bara är en docka.

Akt 3: På torget är det stor fest med anledning av att byn fått en ny fin kyrkklocka. Svanhilda och Franz firar sin trolovning men Dr Coppelius kräver ersättning för sina förstörda dockor. Borgmästaren tröstar honom dock med en summa pengar och bjuder på ett glas på värdshuset.

Allt slutar i fröjd och gamman.

Nicole Rhodes och Nikolaus Fotiadis i Coppelia. Fotograf Carl Thorborg

Nicole Rhodes och Nikolaus Fotiadis i Coppelia. Fotograf Carl Thorborg

Coppélia i Stockholm
gavs första gången på Svenska Teatern 1896 (kor. Max Glasemann). Den återkom på Kungliga Operan 1928 (kor. Jan Cieplinski); 1944 (kor. George Gé); 1958 (kor. Mary Skeaping) och 1980 (kor Hans Brenaa).

Den 6 november 2009 hade Marc Ribauds version Sverigepremiär (Se bild t.v.). Han har förlagt handlingen till George Méliès filmstudio i Paris kring sekelskiftet 1900.

Méliès var filmregissör, trollkarl, dansare och dockmakare. Handlingen anknyter till hans tidiga stumfilmer, som var fyllda av äventyr och mekaniska figurer. Méliès har tagit dockmakaren Coppelius plats och Svanhilda och Frans är aktörer i hans filmer. Intrigen följer i övrigt originalet ganska nära.

Coppélia hade premiär i Paris 1870 och kan anses vara slutet på den franska romantikens storhetstid. Parisoperan stängdes samma år på grund av en belägring under fransk-tyska kriget.

Koreografin var av Arthur Saint-Léon – en populär dansare och koreograf, känd för sina lättsamma baletter. Musiken är av Léo Delibes. Librettot av Charles Nuitter bygger på en berättelse av E T A Hoffmann. Temat Dr Coppelius-Coppélia förekommer också i Offenbachs opera Hoffmanns äventyr.

Ett tragiskt kuriosum: Svanhilda dansades 1870 av den blott 16-åriga Giuseppina Bozzachi som, när operan stängde och lönen uteblev, hamnade i fattigdom och misär och dog av smittkoppor och feber på sin 17-årsdag, den 23 november 1870. Även Saint-Léon dog 1870 av en hjärtinfarkt.

Nästan inget av Saint-Léons koreografi återstår, Dagens uppsättningar bygger oftast på en version av Marius Petipa (St Petersburg 1884) vidare bearbetad av Lev Ivanov och Enrico Cecchetti.

Försök att återföra baletten till dess franska tradition har gjorts bland annat av Pierre Lacotte i Paris 1973 och i Danmark av Hans Brenaa, som även satte upp sin version i Stockholm 1980.

Tidigare versioner på Stockholmsoperan: Max Glasemann 1896, Jan Cieplinskij 1928 och Mary Skeaping 1958. Marc Ribaud presenterade sin uppsättning, i scenografi och kostymer av Dirk Hofacker, den 6 november 2009.

Edite Frandsen satte upp baletten i Malmö 1954 och Teddy Rhodin 1966, Ulf Gadd gjorde en egen version i Göteborg 1979 och Pär Isberg gjorde sin för Kinesiska Nationalbaletten i Peking 2002.

Coppélia var den första balett som framfördes av den nystartade Norske Operas Ballett 1958.

Ytterligare kuriosa: Den store dansören Erik Bruhn gjorde sina sista framträdanden i Stockholm som Dr Coppelius och hans landsman Niels Bjørn Larsen dansade Dr Coppelius på sin 80-årsdag 1993.

Anders Jörlén

NorrDans
GöteborgsOperan
Dans i Nord

Läs mer här:

Powered by SiteVisionlänk till annan webbplats