Dansportalen
DanielNorgrenJensen1

Daniel Norgren Jensen. Foto Pontus Skoglund

Daniel Norgren Jensen: "jag är superlyckligt lottad som får göra allt det här"

STOCKHOLM: Daniel Norgren Jensen, premiärdansare på Kungliga Operan, ska från och med hösten 2018 jobba på Staatsballett i Berlin. Efter nio år i Stockholm tar han tjänstledigt för nya erfarenheter i Tyskland.

Daniel får sällskap av Johannes Öhman, tidigare balettchef på Kungliga Operan som börjar som balettchef i samma kompani.

Jenny Berkán fick ett samtal med Daniel strax före Operan gav de sista föreställningarna innan sommaren.

DNJ3

Foto från video Verk: Love Chapter 2 (Sharon Eyal och Gai Behar)

Vad ligger bakom valet att åka till Staatsballett i Berlin?

Det var min före detta chef Johannes som frågade om jag ville följa med honom ditt och det kändes som ett självklart ja.

Vad tror du kommer bli annorlunda med att jobba i Berlin?

Berlin är en kulturell huvudstad i Europa. Balettkompaniet är större jämfört med Kungliga Operans. Det är definitivt ett högre tempo med tanke på att det görs fler produktioner och föreställningar. Jag tror att mentaliteten är tuffare, iallafall utifrån vad jag förstått från de jag känner som jobbar där.

Kungliga Baletten är nog ett av de snällaste kompanierna, människorna är trevliga, öppna och varma. Det kommer jag att sakna.

DNJGreyArea

Grey Area av David Dawson. Foto: Carl Thorborg.

Vet du vilka verk du kommer vara med i?

Det enda jag vet med säkerhet är Half Life som är den första premiären för säsongen.

Om ett år kommer Öhman leda kompaniet tillsammans med Sasha Walz. Har du erfarenhet att jobba med henne?

Ja, när Sasha var på Kungliga Operan förra året så var jag med i hennes Körper. Det ska bli roligt att få fördjupa samarbetet med henne och förhoppningsvis få vara med i ett nyskapande verk.

Efter nio år på Kungliga Operan,finns det något verk eller koreograf som betytt extra mycket?

Sharon Eyal. Om jag har en favoritkoreograf så är det hon. Kunde inte riktigt prata efter första gången jag såg ett verk av henne. Det var ”Corps de Walk” för Carte Blanche. Slog mig rakt i bröstet från början till slut.

Inspireras på så många plan och överraskas varje gång av nya lager när jag jobbar med henne. Att få dansa Sharons koreografier är lite som att hitta hem. Kanske lite som en förälskelse, haha.

DNJ2

Verk av Bill (Sharon Eyal och Gai Behar) Foto Markus Gårder.

Hur skulle du beskriva dig själv som dansare?

Jag ser dansen som något holistiskt. Alltså jag är klassiskt skolad och den klassiska dansen är som mitt lilla barn som jag bär med mig överallt, men jag blir galen när allt ska strypas genom en skola eller massa regler.

Liksom dansen har ju även jag många djup och jag har aldrig trott på balett som något statiskt. Jag tänker det som någonting mer flytande och föränderlig.

Kan det inte vara fysiskt tufft att blanda klassiskt och modernt på en och samma dag?

Jo, men styrka byggs inte upp av bara en sak utan det behövs variation för att utvecklas. Fast så ser det inte alltid ut såklart. Samtidigt dansar man kanske som bäst när man är helt utsliten. Det blir en annan typ av rörelse, mer som att den basala rörelseförmågan tar över.

Häromdagen åt jag middag hos en f d kollega vars barn skulle ha sin första dansföreställning dagen efter. Jag gav dem rådet att ha kul och njuta.

Detta var en vecka före premiären av Törnrosa och jag var själv i en svacka. Under året har jag nästan bara dansat modern dans och att hitta tillbaka till det superklassiska som Törnrosa är och som dessutom var en slutproduktion, det har varit lite tufft.

DNJTörnrosa

Minji Nam och Daniel i Törnrosa. Foto Ronny-Heike Hackelberg.

Men det slog mig att rådet jag gav till tjejerna nästan var ett direkt råd till mig själv också. Det är ju trots allt en kort karriär och jag är superlyckligt lottad som får göra allt det här. Det inget annat än att njuta så man inte står där och ser tillbaka på karriären och önskar att njutit mer av den.

Om du om 20 år blickar tillbaka, vad vill du ha med dig?

Att jag varit sann mot mig själv. Även om jag är formbar så skulle jag känna mig förljugen om jag försökt vara någon annan eller dansat på ett sätt som jag inte höll med om. Jag hoppas att få dansa länge, jag vet inte ens om jag vill sluta. Jag har en fantasi om att vara den som aldrig går i pension.

Äldre dansare har ju ett annat uttryck.

Exakt. Kroppen berättar en hel historia. Man ser ju ett helt liv i den äldre kroppen.

Daniel skrattar. Under samtalet skrattar han mycket och jag slås av hans energi och nyfikenhet. Under sommaren ska han på turné med Eyals kompani och i höst är det dags att packa väskorna och bege sig till Berlin för nya erfarenheter, utmaningar och möten.

Jenny Berkán
6 aug 2018

NorrDans
Dans i Nord
GöteborgsOperan

Läs mer här:

Powered by SiteVisionlänk till annan webbplats