Dansportalen
Jacob David Carl

Jacob Hermansson, David Fridholm och Carl Sjögren. Foto Cristian Hillbom

Billy Elliot har setts av nära 50 000 i Stockholm

STOCKHOLM: Succéshowen Billy Elliot har hittills setts av nära 50 tusen personer på 63 föreställningar under våren på Stadsteatern/ Kulturhuset.

Nu gör man ett sommaruppehåll för att återkomma i höst, med delvis nytt lag i de ledande rollerna som Billy Elliot och Michael Caffrey.

Dansportalen träffade de tre Billy på Base23, strax innan de sista föreställningarna gavs på Stadsteatern och pratade om hur det gick att spela i showen och sköta skolan, de vuxna skådespelarnas stöd och vad de tänker göra efter showen.

BillyGänget

Efter en träningsklass på Base23. Bakre raden: David Fridholm, Roine Söderlundh, Carl Sjögren, Nils Boyer, Grim Lohman, Jonathan Falk och Jacob Hermansson Främre raden: John Österlund, Lowe Bjurman, Adrian Maceus. Lärare: Gabriella Kaiser. Foto Cristian Hillbom


Vad har det betytt för dig som person att göra den här rollen?

Jacob: Det har varit krävande eftersom vi har hållit på i ca 2,5 år och det har känts bra både mentalt och fysiskt. När jag stod där på Kulturhuset för audition för nu länge sedan var det mera en lust att se om jag kom med eller ej. Jag blev naturligtvis glad när jag fick besked om att jag blivet uttagen till rollen.

Varför är Billy så populär, i Malmö gick den för utsålda hus i sex månader och alla föreställningar under våren i Stockholm var utsålda?

David: Den passar alla åldrar och unga personer kan se att även killar och tjejer i vår ålder kan stå på scen i huvudroller.

Carl: Många känner till strejken och berättelsen från filmen. Och barnen tycker att det är coolt att det är barn i huvudrollen.

Vad har ni för knep för att komma ihåg era texter?

Carl: Jag känner att man kopplar det till vad som händer på scenen. Det är svårare att bara lära sig repliken, än att koppla den med rörelsen eller med musiken. När jag hör musiken vet jag vilken fras som kommer.

Jacob: Det sitter bara i bakhuvudet när man hör och ser vad som görs på scenen.

Adrian Carl Billy Sthlm

Adrian Macéus, Carl Sjögren, Naomi Bethke och Molly Wärn. Foto Jens Stuendel


Är det en hjälp att ni spelar i samma lag?

Carl: Det är skönt att spela med olika, men jag spelar nästan alltid med Adrian. Vi har lärt oss hur vi ska fungera ihop på scen. Jag fick hoppa in för Jacob en gång och då pratade jag och Uno ihop oss, så att det skulle fungera bra under föreställningen.

Hur gör ni när ni plötsligt kommer av er på scenen, alla som står på en scen råkar ju ut för det då och då?

David: Alla känner verkligen av när någon glömmer bort någonting. Musiken stöder oss på scenen men när någon glömmer så blir det kaos även i ens egen hjärna.

Hur fungerar de vuxna skådespelarnas stöd för er?

Carl: Ja, de hjälper oss att komma ihåg och vi ser till att deras repliker ger oss ett stöd.

Jacob: Det talar även om vad vi ska ändra och göra bättre.

De supportar oss, säger alla tre med en mun!

Vad är roligast att göra i showen?

David: Det är nog Angry Dance men även Electric Dance är kul att göra.

Angry dance Billy Sthlm

Angry Dance med David Fridholm. Foto Jens Stuendel


Jacob:
Det beror på från kväll till kväll, hur pigg jag är, hur jag känner för den dagen. Det kan också vara när jag sjunger eller när jag dansar. Det är dagsformen som styr mig.

Carl: Jag gillar ju att bara "vara mig själv". Det finns en brytpunkt i föreställningen då budskapet når ut till publiken. Man har precis fått veta att Billys pappa inte låter honom dansa, då kommer han till Michael som säger att det är OK att dansa och då går budskapet fram till publiken. Vi sjunger, dansar, skådespelar och publiken är verkligen med.

Hur är det att göra numret ur Svansjön?

Jacob: Den är rolig men ganska krävande. Vi har inte lika stor frihet att variera den scenen utan koreografin är given.

David: Det är kul att flyga och publiken följer verkligen med vad som händer i den scenen.

Den är fantastiskt koreograferad, säger Jacob och alla andra nickar leende till koreografen för den svenska versionen Roine Söderlundh som är med vid intervjun.

Är det någon skillnad på publiken i Malmö och Stockholm – på deras reaktioner på vad ni gör på scenen?

Jacob: Främst är salongen här i Stockholm bara hälften så stor och publiken är olika beroende på dag.

Carl: Sjuföreställningen på en fredag är publiken med på ett lite gladare sätt. Det verkar som om de vågar mycket mer. På många föreställningar sitter de och försiktigt undrar om man ska klappa eller inte.

David: Det är kul att se hur publiken släpper loss mer. I början sitter man och nästan bara kollar Billy-historien och följer tyst med vad som händer på scenen. Men efter varje nummer känner de sig mer hemma och njuter och applåderar.

Hur är det att bli kändisar?

David: Det är så kul när besökare vågar ta kontakt och tacka för föreställningen och höra att de blivit inspirerade av vad de sett på scenen.

Carl Sjögren Billy

Carl Sjögrens sista föreställning blev den 9 juni. Foto Jens Stuendel


Hur får ni ihop pusslet med skola och att vara med i showen?

Carl: Idag fungerar det bra eftersom vi bara spelat på vardagar ungefär en gång i veckan. Men när vi var med i Billy-skolan var vi mera där när vi egentligen skulle varit hemma och plugga. Men det har fungerat. När vi repade på teatern hade vi en lärare där och då hade vi skola på morgonen innan repen. Men jag tycker att det fungerat bra.

David: Vi var här från åtta på morgonen fram till kl sex på kvällen när det var som intensivast innan premiären.

Hur är det i slutet av föreställningen, själva applådtacket är en egen scen?

David: Man spelar hela tiden och hinner knappt tänka på något annat men nu känner jag hur mäktigt det är att göra själva slutscenen. Jag blir jätteberörd av att göra den och det är härligt.

Ni är på scenen nästan hela tiden, hur gör ni för att samla er inför en föreställning?

Carl: Alla har olika sätt att förbereda sig men precis innan jag går in på scenen brukar jag ta ett djupt andetag och komma in i rollen. Jag får en massa tankar innan vi börjar och för att få bort dem måste jag säga till mig själv att det här kommer att gå bra i kväll.

David: Jag brukar 10 min innan kolla att tejpen för mikrofonen verkligen sitter, eller så rusar jag iväg för att äta något. För när man är på scenen då rullar det på utan att man kan göra något.

Jacob: Jag gjorde ju rollen i Malmö, så jag känner mig ganska lugn när jag kommer till teatern och Uno och jag är så tighta med varandra så vi bara säger till varandra, nu kör vi.

Uno Jacob

Sista föreställningen som Billy blev ett emotionellt avsked för Jacob Hermansson (t h) med Uno Elger. Foto Jens Stuendel


Vad har ni för tankar om vad ni vill göra efter Billy?

Carl: Jag vill fortsätta att utbilda mig och ta dansklasser och teaterutbildning. Om ett år ska vi ha sökt till gymnasiet och vi kanske söker till en skola som ger oss den här utbildningen vi önskar idag.

David: Jag vill fortsätta med teater och dansa, det här var min första grej och jag vet nu hur mycket jag gillade att vara med i showen.

Jacob: Tiden får bestämma vad jag gör, jag har många intressen.

* * *
Intervjun gjordes på Base 23 innan de sista föreställningarna i juni på Stadsteatern/Kulturhuset. Både Carl Sjögren och Jacob Hermansson slutade som Billy när de spelat sina sista föreställningar 7 juni respektive 9 juni. Till hösten är de tillbaka till sin ordinarie dansutbildning på Kungliga Svenska Balettskolan. David Fridholm går på Step In Dansstudio i Tyresö.

Adrian Macéus, som spelat rollen som Michael under våren, blir ny i rollen som Billy till hösten.

Höstsäsongen på Stadsteatern Kulturhuset börjar 19 augusti och showen spelas fram till 22 november med 55 föreställningar. Och de bästa platserna håller redan på att bli sålda!

Cristian Hillbom
16 juni 2017

NorrDans
GöteborgsOperan
Dans i Nord

Läs mer här:

Powered by SiteVisionlänk till annan webbplats