Dansportalen
BalettPalett 2017 Giselle med Alena Shkatula och Denis Klimuk i Giselle akt 2. Foto  Harri Rospu

Alena Shkatula och Denis Klimuk i Giselle akt 2. Foto Harri Rospu

Prestation av högsta kvalitet

TALLINN: Det måste sägas att man på Estoniateatern lyckats mer än utomordentligt fint med baletten Giselle, denna klassiker från romantikens tid – andra hälften av 1800-talet. Allt är välgjort och bereder åskådaren en njutningsrik upplevelse.

Tallinn Giselle 2017. Luana Georg och Sergej Upkin i Giselle. Foto  Harri Rospu

Luana Georg och Sergej Upkin i Giselle. Foto Harri Rospu


På teatern talar jag med Luana Georg som alternerar i den unga hjärtsjuka flickan Giselles roll med Alena Shkatula. Luana är seniordansare vid kompaniet och har gjort alla de stora rollerna, ofta med Sergej Upkin som partner.

Hon prisar det engelska team som under våren, med Marilyn Vella-Gatt i ledningen, iscensatt verket vid Estoniateatern med Mary Skeapings koreografi. Hon upplevde sig ha fått mycket goda råd av den konstnärlige rådgivaren Irmgard E. Berry samt av gästande repetitören Andria Hall.

Förutom de brittiska gästerna svarade de inhemska repetitörerna Thomas Edur, Elita Erkina, Viktor Fedortsenko, Marina Kesler och Age Oks gemensamt för det lyckade slutresultatet tillsammans med solisterna och corps de ballet. Den sistnämnda hade, trots att många av gruppens dansare var nya, sammansvetsats till en bra samverkande ensemble.

Publiken ser dansarnas arbete, men utan alla andra medarbetares del skulle ingenting fungera. Slutresultatet – det som vi alla får njuta av – är summan av allas insatser och arbete.

Tallinn Giselle 2017. Alena Skatula och Denis Klimuk i akt 1. Foto  Harri Rospu

Alena Skatula och Denis Klimuk i akt 1. Foto Harri Rospu

Giselle
Alena Shkatula har utvecklats i sin konstnärliga tolkning och framtoning av det dansanta i rollerna. Giselle är en roll som kräver ett talangfullt närmande till de olika skeenden, från en fröjdefull flicka till en moget älskande brud – ända bortom döden.

Pärlan i baletten är den andra akten, och här är det en fröjd att kunna följa Shkatulas finstilta uppenbarelse som en ny vilie, en fästmö som dött före bröllopet. Vi ser henne i det kommande livet glida drömlikt i dansen, såväl i pas de bourréer som i hopp, och ser henne motsätta sig viliernas ledare Myrthas vilja med en älskande kvinnans bestämdhet.

I balettens början är hon den unga flickan full av förtroende för sin valde fästman – som hon tror hon mött. Hon är i början gladlynt och dansar med lätta steg med sin Albrecht, tills han avslöjas vara en hertig – alltså ingenting för en lantflicka.

Denis Klimuk, hennes partner som Albrecht, har förbättrat tekniken och gav sin ballerina fin support. Hans förtvivlan inför ödet syntes och de stora hoppen som skildrar detta oundvikliga var övertygande.

Förutom i Giselle såg jag även i Tallinn ett par dagar senare, parets ypperliga framträdande i Onegin.

I första aktens Pastoral-pas de deux lyste Marta Navasardyan och Zachary Rogers med ungdomlig elegans, båda dessa är på väg uppåt i sitt konstnärskap. Stegen är lätta och båda trivdes med uppgiften vilket nådde publiken över rampen.

Tallinn Giselle: Elisabetta Formento som MyrthaMyrtha med sina vilier. Foto  Harri Rospu

Elisabetta Formento som Myrtha med sina vilier. Foto Harri Rospu


Elisabetta Formentos Myrtha – viliernas ledare – var beslutsam och kall som sig bör, hennes dansspråk bekräftade bilden. Kunniga solistdansaren – med många fina roller före denna – Anatoli Arhangelski – gjorde en mycket trovärdig Hilarion, den svartsjuke jägaren som avslöjer Albrechts ursprung. Fint skådepeleri av honom. Kaire Kasetalu geastaltade Giselles mor med närvaro och omtanke.

Gruppen av vilier dansade oklanderligt, med Heidi Kopti och Marta Navasardyan i spetsen som Moyna och Zulma. Precisionen i raderna kunde inte ha varit bättre. Då vilierna i ett stilleben steg upp på tåspets blev de stående där i sekunder utan att mera söka finna balansen, den var där genast. Och naturligtvis rör de sig också disciplinerat framåt i scenen där det ena benet hålls upplyft i arabesque, med vristen uppåt som sig bör.

Avslutningen i Skeapings version av Giselle är mycket vacker, vissa i publiken får tårar i ögonen av att uppleva ödets frammarsch. De unga älskande har återträffats i skogen, men där förlorar prinsen i morgongry sin älskade ännu en gång, nu slutgiltigt. Men före det ser vi en av de vackraste scenerna med solistparet. Därefter glider Giselle i mycket eterisk skepnad bort och Albrecht blir kvar. Vilierna är borta.

Och – otroligt att man i en liten balettgrupp har fått fram allt det sedda med sådan kvalitet.

Tallinn Giselle. Vilierna i akt 2. foto  Harri Rospu

Giselle – Vilierna i akt 2. foto Harri Rospu


Slutord

På Estoniateatern dansas det ett mångfaldigt program, kontinuerligt. Detta är också ett måste när publikunderlaget är litet. Befolkningen i Estland är 1,32 miljoner. Man kommer dock från när och fjärran till föreställningarna i Tallinn, och baletten turnerar regelbundet i hemlandet och även utomlands. Från Helsingfors är det 80 km fågelvägen och färjetrafiken är livlig. Trogna åskådare kommer regelbundet till Estoniateatern, så också jag.

Giselle:
Musik: Adolphe Adam
Originalkoreografi: Jean Coralli, Jules Perrot
Koreografi och bearbetning: Mary Skeaping
Dirigenter: Vello Pähn, Lauri Sirp, Kaspar Mänd

Anita Jokela
8 juni 2017

NorrDans
GöteborgsOperan
Dans i Nord

Läs mer här:

Powered by SiteVisionlänk till annan webbplats